I natt drömde jag så konstigt och drömmen har varit med mig hela dagen. Så nu tänker jag skriva ner det och ni kan alla känna er välkomna med olika spännande tolkningar!
Vi var hos mamma och pappa (jag och Louise), fast samtidigt va det inte hos mamma och pappa. Så där som det brukar vara i drömmar – man är på ett ställe, men på samma gång är det något annat ställe. Mormor och morfar levde och mormor låg och sov i mitt gamla rum i källaren. Vi skulle gå ner och prata med henne och mamma var också med. Mitt i allt börjar de prata om någon människa som jag inte kände igen beskrivningen på alls. Typ en syster till mamma eller något liknande. Hon var psykiskt sjuk och människor hade utnyttjat det i hela hennes liv, så hon ville inte längre finnas till. Men hon ville inte dö heller.. Men ju mer som den här unga kvinnan ville försvinna, desto mer osynlig blev hon så ingen mindes längre att hon någonsin funnits. Så hon var nu helt osynlig för alla, förutom för mamma och mormor för de kunde av någon anledning fortfarande se kvinnan. Så hon var som ett spöke, fast hon inte var död. Men hon ville så innerligt försvinna från alla människor att hon blev alltså osynlig. Men hon fanns där. Så när mamma och mormor pratade om henne så sa mamma att hon stod bredvid mig och log. Samtidigt som jag blev rädd i drömmen tyckte jag om att kvinnan var där hos mig. Hon hade även tydligen räddat pappa en gång, genom att hålla om honom när han fick en kraftig stöt av något och då tagit hälften av den stöten som han fick. Ingen förutom mamma och mormor kunde höra av den osynliga kvinnan så, men hon höll på med musik och när hon spelade in sig när hon sjöng. Så kunde man höra hennes röst och hennes sång. Så vi fick lyssna på en skiva med den mest hänförande musiken jag någonsin hört och hennes röst var helt otroligt vacker. Vilken gengre det var på musiken vet jag inte ens nu i vaken tillstånd.
Resten av drömmen känns inte lika relevant som just den här kvinnan som så innerligt inte längre ville finnas, så att hon blev osynlig för alla till slut. Vet inte, men den biten med den kvinnan… och hennes sång och musik. Det var något speciellt.
Livet 