Dag 08 – Ett ögonblick

Svårt att välja ut ett ögonblick som är så där lite extra… Och frågan är hur långt ett ögonblick är. En sekund? Några timmar? En kväll? Ett snabbt ögonblick, eller ett ögonblick ifrån livet. Jag väljer ett ögonblick i livet.

Det är vinter och det är kallt. Jag bor och pluggar i på Hola Folkhögskola som ligger i norrland. Mer exakt i Prästmon som ligger i Nyland. Mitt emellan Sollefteå och Kramfors. Har har pratat en del med en tjej på nätet, samma musiksmak och lite annat smått o gott gemensamt. En dag säger hon att hon ska på konsert i Sthlm. Cranberries. Åh, va roligt! Jag vill ju också! va känslan jag fick. Nån dag senare så visade det sig att hennes kompis inte kan följa med på konserten och Anneli står där med två biljetter. Hon frågar ”Ska du med?” och jag svarade rätt snabbt att det är klart att jag ska det. Utan att egentligen ha någon aning om hur möjligt det är. Det är en bit mellan Nyland och Sthlm. Fixar o donar, kan ta bussen ner till Sthlm och sen måste jag flyga med morgonflyget tillbaka för att ha möjlighet att åka. Dagen D är framme, jag åker ner. Inte så mycket packning, för någon sovplats hade jag ändå inte. Inte Anneli heller, vi skulle lösa det på plats hade vi sagt. Kom till Centralen i Stockholm. Sveriges största stad, som jag vid de tillfället inte har någon som helst koll på alls.

Tror att Anneli redan va framme när jag kom, så jag tog mig in på Centralen och minns att jag var galet nervös. Kände mig ensam, utlämnad och fundersam på vad jag hade gett mig in på. Men, oron hade vart helt i onödan. För där stod hon. Anneli. Helt snäll o söt som jag hade fått uppfattningen om. Lång var hon också. Längre än vad jag hade anat. Fick en stor kram och sen begav vi oss mot Fryshuset där konserten skulle vara. Det var en otroligt lång kö utanför som vi snällt fick ställa oss i. Det var kallt. Jättekallt vill jag minnas. Tror att Anneli var den som frös mest av oss, så hon fick låna mina vantar.
Vi kom in. Köpte oss varsin cider. Det var en riktigt bra konsert. Ganska liten lokal så man kom Dolores O’Riordan (sångerskan) alldeles nära. Hon hade Sverigetröja på sig och pratade massor om sitt lilla barn. Vi sjöng, skrattade, pratade, tittade och sjöng lite till. Sista låten. Dags att gå. Men vart? Vi hade ju ingen sovplats och det är lång till morgonflyg- och tåg går hem. Strosade runt. Glada och nöjda efter en bra konsert och trevligt sällskap.

Gick in på nån bar/pub. Köpte oss varsin öl… och en öl till. Tog de lugnt, pratade och var nöjda med tillvaron för stunden. Två äldre herrar/män/gubbar kom o slog sig ner vid vårt bord. En vill jag minnas hade cowboyhatt och en var tjock och hade skägg. Eller var de en o samma person? Minns inte. Två stycken var dem iaf. Det vet jag. Pratade massor. Om sina jobb. Om lite allt möjligt. Musik tror jag också var på tapeten. Efter en stund ändrades samtalet och blev då ganska rakt på sak. ”Eh… alltså. Kan inte jag få ta dig bakifrån medans din kompis suger av min kompis?” VA?! Va säger han? Vad fan e det här??… Gick snabbt och köpte en ny öl när jag hörde… ”Älskling, kan du inte köpa en öl till mig också?” och när jag vänder mig om så ser jag att Annli tittar på mig med en menande blick och sen var spelet igång. För att bli av med männen, så blev jag o Anneli ett par.. Vi ville bara ha varandra och verkligen inte några män i vårt förhållande. Usch o fy. Nejnejnej. Vi var tillsammans, kära och så lyckliga så. Till slut gick de nog vägen och vi slapp de två herremännen och vandra ut på Stockholms nattliga gator.

Som jag skrev va de kallt när vi stod i kön till konserten. Kan lova att det inte blivit varmare efter några timmar, utan snarare tvärtom. Iskallt. Ingenstans att ta vägen. Strosade runt och gick in på olika hotell o kollade vad de skulle kosta med ett rum för de återstående timmar som var kvar innan våra olika färdmedel skulle ta oss hemåt igen. Men nej. Inga lediga hotellrum någonstans. En tjej på ett hotell var jättesnäll o sa att hon skulle kunna ordna oss ett rum, kanske… Men vi tog de inte… undra om det var för att det var så dyrt? Säkert var de nåt som som styrde. Vi gick till TipTop. Ett av Stockholms dåvarande gayställe. Fick sneda blickar där inne och om jag nu minns helt rätt. Var vi inte helt välkomna för att vi var inte tillräckligt ”gay”. Hahaha! Har så starkt för mig att det var därför vi fick gå. (Anneli, om du läser de här… rätta mig om jag har fel!) Jätteroligt och konstigt va iaf. För vi hade träffats via ett gaycommunity och ingen av oss var hetero. Men, det var bara att ge sig ut i kylan. En svarttaxi hade kört förbi oss några gånger under kvällen och undrat om vi behövde skjuss någonstans. Vilket vi inte behövde, för vi hade ju ingenstans att ta vägen. Men till slut så blev de att vi åkte med honom. Vi betalade en hundring tror jag och åkte sen runt och kollade på Sthlm´s nattliv via hans bil. Det var roligt, han var snäll och det största var att bilen var varm. Underbart. Kunde inte spenderat den tiden på så mycket bättre sätt. Vi hoppade av vid Centralen sen och det var dags att börja ta sig hemåt. Hon till Eskilstuna och jag tillbaka upp till Norrland. Vi sa hejdå och begav oss åt två olika håll. På flyget på vägen hem var jag så slut och när skolan började några timmar senare så var de svårt att hänga med på föreläsningen. Men de gick… iaf en liten stund.

Anneli då. Har vi kontakt än idag? Det har vi. Ibland mer och ibland mindre. Försöker o ses o ta en kaffe iaf när jag är i Sthlm. Detta ögonblick ifrån mitt liv skedde för 9 år sedan. Så snart firar vi 10-års jubelum. Inte illa. Inte illa alls. Hon är en sådan vän som jag kan prata med om det mesta, och hon har vart med mig, stöttat mig genom mycket här i livet. Händer en del under nio års tid… Det gör ingenting att vi inte har pratat på några månader, skulle vi ses så är det som vanligt. Skönt med sådana människor i livet. Den här kvällen/natten är en av de galnaste jag vart med om. Den var så sjuk, på så många fler sätt än vad som framgör av texten. Det var också en av de roligaste kvällar/nätter jag haft och jag lärde känna en av de fina i mitt liv. Helt klart värd att nämnas som ett ögonblick.



Annonser

2 comments

  1. Bästaste! Tänk att du vågade hänga på. Tror faktiskt (om jag ska bekänna färg så här efter hundra år) att det inte fanns någon annan påtänkt till den där biljetten egentligen. Det var nog bara en ond plan från min sida. F’låt.

    Och på TipTop så vill jag minnas att bartendern var helt övertygad om att vi hade knarkat… Haha.

    Fina, fina Linda. Bästa kvällen!

    1. Ja. Det var modigt av mig, det tycker jag också. Men ångrar mig inte en sekund! Aldrig gjort… Men att du lurade mig.. hahahah! Underbart! Ingen ond plan, bara rätt så charmigt måste jag säga. 😀

      Jaaa… knarkat va de som vi ”hade gjort”! Det stämmer! Mindes helt galet. 🙂

      En superkväll va de, en av de bästa! Tack för att du lurade ner mig till Sthlm o dig! Puss!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s